All Blacks-tränaren Dave Rennie har namngett en trupp på 36 spelare för turnén till Storbritannien, där laget möter Skottland, Wales och England innan slutspelshelgen. Codie Taylor blir åter lagkapten i november. Rennie och urvalsmännen Sir Graham Henry och Neil Barnes har gjort flera överraskande val inför de sista matcherna i år.
Skadelistan
Truppen är större än många väntat sig. Samtidigt har laget drabbats hårt av skador. Samisoni Taukei’aho (vad), Shannon Frizell (knä), Tyrel Lomax (nacke), Leroy Carter (fotled), Ruben Love (fotled), Ardie Savea (axel), Luke Jacobson (armbåge), Caleb Clarke (axel), Ollie Norris (knä) och Billy Proctor (axel) är alla borta. Simon Parker har dessutom valt bort turnén av personliga skäl.
Trots den växande skadelistan har Rennie valt bort spelare som Patrick Tuipulotu och Du’Plessis Kirifi. Han har också bortsett från flera spelare i form från NPC, bland dem Tasmans målskytt Kyren Taumoefolau.
Truppen känns igen från tidigare. Taylor får sällskap av Asafo Aumua och George Bell som hakar. Bland propparna finns Ethan de Groot, George Bower, Xavier Numia, Fletcher Newell och Pasilio Tosi. Den ocapade tightheaden Saula Ma’u kommer in i stället för Lomax.
Efter sitt comeback mot Australien är Scott Barrett med bland låsarna tillsammans med Josh Lord, Fabian Holland och Tupou Vaa’i. Jamie Hannah får för första gången en plats i A-truppen efter att tidigare ha varit skadeersättare.
Bakre raden har tunnats ut under året, men Rennie har ändå starka alternativ. Anton Segner fortsätter efter sitt genombrottsår på högsta nivå. Peter Lakai och Wallace Sititi ger flexibilitet i trion, och Ethan Blackadder är tillbaka efter en skada som gjorde att han missade de två testmatcherna mot Australien.
Två nya ansikten kommer från Crusaders. Leicester Fainga’anuku blir uttagen efter att skador hindrat honom från Rugby’s Greatest Rivalry-serien och juliuttagningen. Christian Lio-Willie får sitt första uttag under Rennie efter två års frånvaro från truppen. Han debuterade under Scott Robertson 2024.
Medspelarna på nior är desamma som Rennie använt under större delen av året: Cam Roigard, Kyle Preston och Cortez Ratima. Damian McKenzie finns med bland tiorna och kommer sannolikt att spela mot Skottland. Richie Mo’unga är fysiskt återställd och väntas komma tillbaka mot Wales eller England. Josh Jacomb är den tredje tioalternativet och kan debutera i ett test efter att ha spelat på Rugby’s Greatest Rivalry-turnén.
Det blir inga förändringar i centrum. Jordie Barrett, Quinn Tupaea, Timoci Tavatavanawai och Anton Lienert-Brown behålls. Chay Fihaki är den största nykomlingen bland backarna efter Carters skada. Han konkurrerar om en plats på kanten med Will Jordan, Fehi Fineanganofo, Rieko Ioane och Josh Moorby. Beauden Barrett kan spela både back och tia.
Spelförändrande urval
Förra året införde Rassie Erasmus sitt hybridexperiment och placerade Andre Esterhuizen på bänken i matchen mot Barbarians. Esterhuizen är normalt mittfältare, men har sedan dess ofta använts som löpare för Boks. Den 32-årige har blivit en fast bänkspelare efter att ha haft svårt att få testcaps på grund av Damian de Allende i innercentern.
Sydafrika är inte ensamma om att prova upplägget. Frankrike har gjort likadant med Sekou Macalou och Oscar Jegou, och England har tränat med Ben Earl och Henry Pollock i backlinjen.
Rennie har velat göra detsamma med Fainga’anuku efter hans insatser i bakre raden för Crusaders under årets Super Rugby Pacific. Han började säsongen i backlinjen för ‘Saders på kanten och i centrum, de positioner där han inledde sin karriär och tidigare tjänade sina testcaps för All Blacks. Men han var som mest verkningsfull bland löparna i år, och det är där han nu blir uttagen.
En brutten ben gjorde att han inte kunde väljas till juliuttagningen och Rugby’s Greatest Rivalry. Efter två halvlekar för Tasman är han nu redo att komma tillbaka, och det kan bli en spelförändrare för All Blacks att han är med i bilden.
Erasmus populariserade 6–2-fördelningen på bänken, som många nationer har kopierat sedan dess. Nya Zeeland har dock hållit fast vid den traditionella 5–3-fördelningen, med undantag för Ian Foster som använde den andra fördelningen i förlusten mot Boks i London före världsmästerskapet 2023. Med Fainga’anuku som hybridspelare kan Rennie välja en 6–2-fördelning som i praktiken är en 5–3. Bänkens betydelse ökar i den internationella rugbyn, och det som gör Fainga’anuku ännu mer användbar i slutskedet är att han kan göra skillnad i bakre raden, i centrum och på kanten. Det gäller inte Esterhuizen på samma sätt.
En verklig test av djupet
Som nämnts ovan har All Blacks en skadekris. Löparna har drabbats särskilt hårt, eftersom Savea och Jacobson är borta. Laget klarade ändå de två Bledisloe Cup-testerna utan dem.
Frizells skada och Parkers avhopp lägger ytterligare press på bakre raden. Lomax frånvaro belastar dessutom framraden, och Tamaiti Williams har missat hela säsongen. Taukei’aohos vadskada ger Bell en möjlighet. Han drabbades själv av ett bakslag precis innan Rugby’s Greatest Rivalry började.
Mo’unga missar åtminstone det första testet mot Skottland. McKenzie och Beauden Barrett fungerade dock utmärkt tillsammans som spelfördelare mot Australien. Turnén norrut är ändå en helt annan utmaning, och alla skador tillsammans sätter hela truppen under press.
Oro kring upptagningarna
Rennie och hans urvalsmän har delvis åtgärdat de brister i upptagningarna som Sydafrika blottade under RGR-serien. Lomax lämnas kvar på Nya Zeeland för att han har nackbesvär. Han är en världsklass-tighthead när han är på topp, men vi har inte sett frontspelaren från Hurricanes i den formen i år. Han har inte valts för att skydda hans hälsa och All Blacks scrum.
Scrummet var inte någon större faktor i testerna mot Wallabies. Det berodde till stor del på att båda lagen mest såg upptagningarna som ett sätt att starta om spelet snarare än ett vapen. Skottland och England har dock en helt annan inriktning, särskilt England. Steve Borthwick och hans lag kan ha haft sin sämsta Six Nations-turnering någonsin, men de dåliga resultaten berodde inte på scrummet, som var en av de få stora styrkorna i deras kampanj.
Det kom efter ett starkt scrum i november och fortsatte efter Six Nations under den södra halvklotets del av Nations Championship. Skottlands scrum underskattas kanske något internationellt, och både Skottland och England kommer att se upptagningarna som ett område där de kan pressa All Blacks.
Även linjekastet var ett problem för Nya Zeeland mot Sydafrika. Laget kastade ofta för långt fram. Det är betydligt lättare att attackera från längre bak i upptagningarna, men man ville inte riskera att tappa bollen där och valde i stället att kasta dit man trodde att man kunde vinna bollen.
Scott Barretts återkomst förbättrade New Zealands linjekast, men Wallabies kunde ändå sätta press på dem och stal flera bollar i båda testerna. Det kommer inte att gå obemärkt förbi Gregor Townsend, Borthwick och Steve TandyBelönande form
Några kommer att beklaga att Lucas Casey och Taumoefolau inte finns med i truppen. Casey imponerade med Otago i NPC, och Taumoefolau gjorde 19 mål på 11 matcher för Tasman, vilket är ett fantastiskt facit. Rennie har dock funnit utrymme för att belöna NPC-formen i truppen, framför allt med Fihaki och Hannah. Fihaki debuterade som ett sista-minuten-byte i Bledisloe Cup-testet i Sydney, men han behåller sin plats främst tack vare sina insatser i NPC. Hannah har tagit sig upp i låsordningen, vilket inte är någon liten bedrift med tanke på att Tuipulotu och Darry båda fanns tillgängliga för uttagning. Lio-Willies comeback fyller behovet av en fysisk, kraftfull spelare i bakre raden, eftersom Parker stannar på Nya Zeeland. Den 28-årige förtjänar verkligen att bli uttagen igen efter att ha missat RGR-turnén med små marginaler. Jacomb finns också kvar. Han spelade bara under den senare delen av Taranakis NPC-säsong, men var utmärkt i Sydafrika när han fick chansen. Bell var också superb för Canterbury och förtjänar en ny möjlighet efter att skadan hindrade honom från att delta på RGR-turnén.