Det blev en vecka av både höjdpunkter och bottennapp för England i rugby league-VM. Englands damer krossade Wales med 70-4, medan herrarna föll med 30-12 mot Tonga i sin öppningsmatch. Förlusten gör att herrarnas VM-öde nu inte längre ligger i egna händer.
Båda engelska lagen betraktas som outsiders i kampen om en semifinalplats. För herrarna blev uppgiften ännu tuffare efter förlusten mot vad som kan vara det starkaste Tonga-laget någonsin. Damerna laddar nu för Australien, den största utmaningen i lagets historia.
Vad lärde vi oss av premiärmatcherna, och vad kan vi vänta oss i vecka två?
Second phase-spelet gav chanser men också misstag
Englands herrar hade en tydlig taktik mot Tonga: second phase-spel. De släppte bollen fritt vid kontakt och försökte hela tiden skapa ytor och möjligheter. Det fungerade i den meningen att det förde dem till målchanser.
Särskilt i första halvlek såg de ut som ett verkligt anfallshot. Det gällde tills de kom innanför motståndarnas 20 meter. Där svek de sista passningarna och anfallsvalen.
England hade 27 offloads mot Tongas fem och 246 passningar mot Tongas 191. Trots det gjorde laget över 70 fler tacklingar än Tonga. De slog dessutom bara fem bombar, medan Tonga slog 12.
England var inte tillräckligt pressande och kliniskt i de avgörande lägena. När momentumet vände hade laget därför inga poäng att visa upp efter sin press.
Vid ställningen 10-6 till Tonga släppte England in ett av de mest lyckosamma försöken från en spark man kan se, ett rikoschettmål av det mest slumpartade slaget.
Brian McDermott medgav att hans spelstil är riskfylld. Han sa att laget provar saker och att det ibland lyckas och ibland inte. I första halvlek gjorde England nio misstag, medan Tonga gjorde bara tre.
England visade gnista och spelglädje på 80 meter av planen, men på de sista 20 meterna tog idéerna slut.
Starkaste Tonga, resdagar och saknad tyngd
Förlusten mot Tonga måste sättas i sitt sammanhang. Många engelska supportrar önskar säkert att matchen hade varit gruppspelets sista för England i stället för den första.
Efter ungefär en vecka tillsammans och utan landskamper under säsongen reste England över halva världen, från Heathrow till Sydney och sedan Perth, och gjorde vad laget kunde på sju dagar. Att kalla förutsättningarna långt ifrån ideala är en underdrift.
Dessutom saknade England tyngd i forwardsleden. Morgan Smithies petades ur turneringen, och Morgan Knowles, ännu en kraftkarl, petades ur matchen. Matty Lees, Caleb Hamlin-Uele och Mike McMeeken fanns inte heller att tillgå, och den tyngd man förväntar sig av ett traditionellt engelskt lag försvann.
Motståndet var också troligen det starkaste Tonga-lag som setts. Kristian Woolf har verklig stjärnkvalitet att välja bland.
Robert Toia hör till världens bästa centrar tillsammans med Herbie Farnworth. Toluta’u Koula, på den andra centerpositionen, spelade State of Origin i år, liksom Addin Fonua-Blake och Stefano Utoikamanu.
Toia, Siua Wong och Salesi Foketi vann finalen med Sydney Roosters 2026. Haumole Olakau’atu utsågs till årets backrow. Unge Isaiya Katoa ses som en blivande superstjärna på halvbackspositionen.
På pappret var Tonga alltid en enorm uppgift att ta sig an.
Rowe satte sin prägel med boll och fot
Englands damer glänste i premiären mot Wales, och en spelare som mer än väl motiverade sin plats var matchens bästa spelare, Izzy Rowe.
Före matchen var det stora samtalsämnet vem som skulle väljas bland Rowe, Woman of Steel Jenna Foubister och NRLW-stjärnan Georgia Roche på halvbackspositionerna. Förbundskaptenen Stu Barrow valde Rowe och Roche och lät Foubister starta på bänken.
Rowe visade varför. Hon gjorde flest poäng som någon engelsk spelare gjort i en match. Hon var utmärkt med bollen i händerna, men även sparkspelet var enastående, både i spel och på straffsparkar och konverteringar. Det gör henne i praktiken nödvändig i laget.
Foubister klev in och visade också sitt värde med en strålande målpassning, men det är ett välkommet problem för England framöver.
Nästa steg: lämna Vegas bakom sig
Englands damer måste lägga den starka premiären bakom sig och fokusera på den enorma uppgiften härnäst: mötet med regerande mästarna Australien.
Förra gången lagen möttes, 2025 i Las Vegas, blev det en nykter upplevelse för England, som förlorade med 90-4 mot Jillaroos. Det var en tydlig påminnelse om klyftan mellan lagen och den väg engelsk rugby league ännu har att gå.
Bara en handfull spelare från den matchen finns kvar i landslaget. Nu får många lysande unga spelare chansen att visa att England har blivit bättre. Att hålla matchen så jämn som möjligt blir avgörande.
Sist väntar Samoa, som förlorade med 40-0 mot Australien. Målskillnaden kan bli avgörande för vilka som tar sig till semifinal.
Underdog-mentaliteten måste lysa igen
Underdog-mentaliteten hos de engelska lagen måste lysa igenom i vecka två, men på olika sätt.
Damerna vet att de har sin tuffaste uppgift framför sig, men de är på gott humör och laddar för att visa vilken talang de har i truppen.
Herrarna vet för sin del att de har ryggen mot väggen. De befinner sig i en komplicerad gemensam grupp B och C.
Grupp B består av England, Libanon och Samoa, medan grupp C består av Frankrike, Papua Nya Guinea och Tonga. Efter förlusten mot Tonga återstår för England Frankrike och PNG, eftersom man möter lagen i den andra gruppen och inte sin egen.
Om resultaten går som väntat hoppas England i praktiken att Tonga slår Samoa, och att det sedan blir en rak uppgörelse med samoanerna om vem som får de bästa resultaten.
Anmärkningsvärt nog blev Samoa utklassade av England i öppningsmatchen i VM 2022, men slog sedan England i semifinalen. Den marginalen har England inte nu.
Vad händer nu?
England måste samla sig inför mötet med Frankrike i Perth nästa lördag, avspark 07.35 svensk tid minus en timme, det vill säga 7.35 brittisk tid. Englands damer möter Australien klockan 10.05.